Bielkersmils kennelnyheter: Nittonde februari

Fredagen den nittonde februari var en tung dag då vi tog farväl av Bielkersmils Artemisia of Kartman aka Arija och Bielkersmils Deimos of Ilya aka Deimos.
De har båda två en speciell plats i våra hjärtan och saknaden efter dem är stor.

Arija var en av 5 valpar från vår första kull 2007 och har varit en av våra bästa ledarhundar. Mycket humör och vilja att bestämma över flocken, inte snäll mot den som försökte sätta sig över henne i rang men med ett mycket gott arbetshuvud.

Första gången hon fick träda in som ledarhund var hon knappa tre år och hade aldrig tidigare gått i lead. Det var år 2010 på Femundlöpet 400km när Spira, som hade sin självklara plats som lead, visade sig vara skendräktig och inte alls ville leda något spann. Tillsammans med mamma Sälka ledde Arija spannet genom dalar och upp på kalfjäll. När en snöstorm på en av slutetapperna i tävlingen hade drivit igen spåret så att bara ledkryssen syntes lärde hon sig snart att det var kryssen hon skulle följa. Utan tvekan tog hon kommandot när en annan tävlande som hade fått parkering med Siberian Huskies, bad om hjälp. Arija stretade på genom höga snövallar och piskande snö och visade vägen för sitt eget spann och sibbarna.

Håkan startade Femundlöpet med 8 hundar men blev av olika anledningar tyvärr tvungen att sätta ut tre av hundarna. Den sista etappen blev tung för det lilla spannet och utan Arija hade de haft svårt att komma i mål. Hennes prestation var enastående och hennes lojalitet mot Håkan omåttlig.

Efter att Arija hade visat sina goda ledaregenskaper blev hennes plats i spannet given så när vi gick Vita bandet (från Särna till treriksröset ca 1800km på 7 veckor) 2011 var hon en av de hundar som fick gå som ledare.

Många tävlingar och träningspass, löpturer, skidturer och slädturer har främst Håkan och Arija delat. Arija var alltid pigg på nya äventyr och tvekade aldrig på att husse visste vägen.

Deimos var till stor del Arijas motsats trots att de var halvsyskon med samma mamma, Sälka.
Deimos fann sig väl i att inte vara högst i rang. Han följde oss alltid lös när vi vandrade i skogen, sprang före 20-25m och kom sedan alltid tillbaka för att se att husse och matte kom.
När han var knappt två år var det nära att vi förlorade honom på grund av en virusbetingad hjärnhinneinflammation. Glädjande nog hämtade han sig efter en kur med cortison och med lika god arbetsvilja som Arija och tack vare sin storlek och styrka fick han därefter dra ett tungt lass som wheel.
Deimos var med på flera tävlingar, både sprint, medel- och långdistans och gjorde alltid sitt jobb med glädje. Till exempel vann han, tillsammans med Håkan och 7 av våra andra samojeder, Polardistans 160km 2013 och året efter fullföljde han Amundsen race 300km som en av hundarna i vårt 12-spann.
Deimos, kelen och mycket följsam och med sina lite sorgsna ögon, var lätt att älska och det gör ont att han inte finns kvar.