Team training by themselves today/ Idag tränade spannet själva

Another lovely winter day with sunshine and about -5 degrees. The team of seven was very eager to get going. The start went well and we set off at full gallop up the steep slopes. When we had just passed the highest point after having covered about 100 meters in altitude, two capercaillie roosters flew up just in front of the guide dogs. I thought they were already running fast but they had at least one more gear - oh, how fast they ran. I definitely think they thought they would take off and be able to fly to catch up with the two birds flying in front. After a few hundred meters the roosters disappeared into the forest, the team calmed down a bit and we arrived at the turning point.

Every time I have driven, the lead dogs have shortened the turn more and more and today they took a very tight turn when they were going to go around the little spruce. This resulted in me falling off the sled, ending up under a spruce surrounded by snow that reached up to my hips and losing the team, which happily galloped on. With a pounding heart and full of adrenaline, I managed to crawl up onto the trail after a minute or so and started jogging after the dogs.

Dressed to stand on the sled with big heavy boots, wool underwear, wool sweater, lined pants and jacket, jogging after the team quickly became very sweaty.

Would the dogs run straight back along the trail or would they turn left and run the same round as they do when I stand on the sled?

The sled seemed to follow the dogs just fine because I didn't see any sled tracks in the soft snow outside our trail. After about 1km of jogging and brisk walking, I arrived at the intersection. I stopped and listened - not a sound. Since the trail turns sharply 90 degrees about 150m from home, I felt unsure that they would really turn there and not continue straight ahead and come out onto the dirt road. So to be on the safe side before the uncertain, I hurried on home while silently praying that they had turned left and were not on their way home yet.

Out of breath and with sweat dripping down my face, I stumbled on. When I was about 100m from the sharp left turn, I heard something behind me and turned around.

What luck! There the whole team was coming towards me.

Nanu came galloping happily towards me, tail wagging. He only had his collar on, he had managed to wriggle out of the harness and neck rope. The rest of the team also came running with surprisingly little tangle in the ropes. The sled stood up and, like the dogs, was completely unharmed. Nanu's harness was stuck in the back rope and dragged under the sled. I attached the snow anchor, harnessed Nanu, untangled the ropes and drove the remaining 250 metres home.

The dogs had managed to run our 8km training run without a musher on the sled for six kilometres in the same time as usual.

I'm really happy that everything went well and am wondering how the hell I'm going to get around the little spruce without losing the team again. Maybe it would go better if I drove counterclockwise instead of clockwise.

It would have been really interesting to have been able to see how the dogs had managed to turn around after they had run to our second turning point, too bad I didn't have the gopro camera mounted on the sled.

_________________________________________________________________

Ytterligare en härlig vinterdag med sol och ca -5 grader. Sjuspannet var mycket ivriga att komma iväg. Starten gick bra och det bar av i full galopp upp för de branta backarna. När vi precis hade passerat högsta punkten efter att ha avverkat ca 100höjdmeter flög två tjädertuppar upp strax framför ledarhundarna. Jag tyckte att de redan sprang fort men de hade ytterligare minst en växel - oj , vad fort de sprang. Jag tror bestämt att de trodde att de skulle lätta och kunna flyga ifatt de båda fåglarna som flög framför. Efter några hundra meter försvann tupparna ut i skogen, spannet lugnade sig lite och vi kom fram till vändplatsen. 

För varje gång jag har kört genar ledartikarna alltmer och idag tog de en väldigt snäv sväng när de skulle gå runt den lilla grandungen. Det resulterade i att jag föll av släden, hamnade under en gran omgiven av snö som nådde till höften och tappade spannet som glatt galopperade vidare. Med bultande hjärta och full av adrenalin lyckades jag efter någon minut  kravla mig upp på spåret och började småjogga efter hundarna. 

Klädd för att stå på släden med stora tunga stövlar, ullunderställ, ylletröja, fodrade byxor och jacka blev joggingen efter hudarna fort väldigt svettig.
Skulle hundarna springa raka spåret hem eller skulle de ta vänster och springa samma runda som de gör när jag står på släden? 
Släden  verkade följa hundarna fint för jag såg inget slädspår i den mjuka snön utanför vårt spår. Efter ca 1km jogg och rask promenad kom jag fram till korsningen. Jag stannade och lyssnade - inte ett ljud. Eftersom spåret svänger skarpt 90grader ca 150m hemifrån kände jag mig osäker på att de verkligen skulle svänga där och inte fortsätta rakt fram och komma ut på grusvägen. Så för att ta det säkra före det osäkra skyndade jag vidare hemåt medan jag bad en stilla bön att de hade tagit vänster och inte var på väg hem än.
Andtruten och med svetten lackande snubblade jag vidare. När jag var ca 100m från den skarpa vänstersvängen hörde jag något bakom mig och vände mig om.
Vilken lycka! Där kom hela spannet emot mig.
Nanu kom glatt svansviftande galopperande emot mig. Han hade bara halsbandet på sig, selen och nacklinan hade han lyckats krångla sig ur. Resten av spannet kom också springande med förvånansvärt lite trassel i linorna. Släden stod upp och var liksom hundarna helt oskadd. Nanus sele satt fast i rumplinan och släpade  under släden. Jag satte fast snöankaret, selade på Nanu, trasslade ut linorna och körde de återstående 250 metrarna hem.
Hundarna hade lyckats springa vår 8km träningsrunda utan musher på släden i sex kilometer på samma tid som vanligt. 

Jag är verkligen glad över att allt gick bra och funderar på hur sjutton jag ska ta mig runt den lilla grandungen utan att tappa spannet igen. Kanske kan det gå bättre om jag kör motsols istället för medsol.

Det hade verkligen varit intressant att ha kunnat se hur hundarna hade lyckats vända efter att de hade sprungit till vår andra vändplats, synd att jag inte hade goprokameran monterad på släden. 

Quick training tour/Snabb träningsrunda

 Wow, what a lovely training round we had today. Just the right temperature for mommy not to freeze and cold enough for the Samoyeds to like the conditions, about -5 degrees. In addition, the sun peeked out between the clouds every now and then.

The dogs were really super excited and the start felt almost unnecessarily exciting.

I really have to be alert and keep up with the turns. I have to have one foot on the brake pad when I pull up the snow anchor and when the dogs have received the start command, they take off at high speed on the now very hard and fast track. The first 150 meters are on an old tractor road with sharp turns and where I have to manage to avoid the spruce branches that hang over the track. Once out on the main track, I can ease the pressure on the brake pad and let the dogs stretch out at full gallop. Aniu and Nesha led the team at high speed up the heavy slopes and I could really enjoy their running joy.

__________________________________________________________________

Wow, vilken härlig träningsrunda vi hade idag. Lagom teperatur för att matte inte skulle frysa och kallt nog för att samojederna skulle gilla läget, ca -5 grader. Dessutom skymtade solen fram mellan molnen då och då.

Hundarna var verkligen supertaggade och starten kändes nästan onödigt spännande. 

Här måste man vara på alerten och hänga med i svängarna. Jag måste ha en fot på bromsmattan när jag rycker upp snöankaret och när hundarna har fått startkommando bär det av i hög fart på det nu mycket hårda och snabba spåret.  De första 150metrarna går på en gammal traktorväg med tvära svängar och där det gäller att hinna väja för grangrenarna som hänger ut över spåret. Väl ute på huvudspåret kan jag lätta trycket på bromsmattan och låta hundarna sträcka ut i full galopp. Aniu och Nesha ledde spannet i hög fart uppför de tunga backarna och jag kunde verkligen njuta av deras löpglädje.

Aniu, Nesha och Isha väntar på att resten av spannet ska komma.

På spårets högsta punkt

Nöjda hundar väntar på att bli avselade efter den snabba träningsrundan

Pregnant bitch/Dräktig tik

 Now Honya's belly is starting to get round and we hope that healthy well-formed puppies will be born around March 20:th.

Send a message, text message or email if you are interested in being on the waiting list to buy a puppy. You can find more information about Honya and the male she is mated to under the "puppies" tab.

__________________________________________________________________

Nu har magen börjat bli rund på Honya och vi hoppas att friska välskapade valpar kommer att födas runt den 20:de mars. 
Skicka meddelande, sms eller mejl om du är ingtresserad av att stå på vämtelista för att köpa en valp. Du hittar mer information om Honya och hanen som hon är parad med under fliken "puppies".

Sledding/ slädkörning

During January and February, the weather gods have been on our side with cold, lingering weather, which has meant that I have been sledding more than I have in a long time. Our 8km training run has an elevation difference of just under a hundred meters and the first three kilometers are mostly uphill. The 7-team that I drive gallops eagerly for most of the course. The other dogs have to make do with walks and runs in the exercise yard. Except for Honya, who gets a good run with Håkan every other day.

________________________________________________________________________________

 Under januari och februari har vädergudarna stått oss bi med kallt uppehållsväder vilket har gjort att jag har kört mer släde än på länge. Vår träningsrunda på 8km har en höjdskillnad på knappa hundra meter och de första tre kilometrarna är det i stort sett bara uppför. Det sjuspann som jag kör galopperar ivrigt större delen av banan. Övriga hundar får nöja sig med promenader och rastning i rastgården. Förutom Honya som var och varannan dag får en rejäl löprunda med husse.

Sledding/slädkörning

Yesterday Honya, who is almost out of heat and who is hopefully pregnant, got to run with her master. Aniu and Nesha, who are the lead dogs, have now finished the heat so now a male could finally come along on the sled ride. 

Since the track is quite winding and difficult to drive, especially at the beginning when the dogs are also at their hottest, I don't dare to have more than one male in the team. It was Nanu who got to go along. Oh, how happy he was. He spun around like crazy and I had a hard time getting him into the team.

It was a nice eight kilometer ride with lively dogs, gray skies, light snowfall and minus one degree. It's so good to see that the dogs are happily working even though our trail almost only goes uphill (in about 2km the elevation difference is barely 100m) before we turn home when it of course will be mainly downhill. Honya and Håkan ran 12km so Honya was happy.

_______________________________________________________________

Igår fick Honya, som nästan har slutat löpa och som förhoppningsvis är dräktig, springa med husse. Aniu och Nesha som går i led har nu så slutat löpa så nu kunde äntligen en hane få följa med på slädturen. Eftersom spåret är ganska slingrigt och svårkört, särskilt i början när hundarna dessutom är som hetast, vågar jag inte ha mer än en hane i spannet, Det blev Nanu som fick följa med. Oj, så lycklig han blev. Han snurrade runt som en galning och jag hade fullt sjå att få honom på plats i spannet. 

Det blev en fin åtta kilometers tur med pigga hundar, grå himmel, lätt snöfall och minus en grad. Det är så gott att se att hundarna glatt jobbar på trots att vårt spår nästan bara går uppför (på ca 2km är höjdskillnaden knappa 100m) innan vi vänder hemåt då det földaktligen blir i huvudsak nerför
Honya och Håkan sprang 12km så Honya var nöjd.

Sledding/Slädkörning

Yesterday I went sledding for the second time this year. I go on a forest road where someone drove by car before the last snow came, at least partially, the whole distance is not driven by car so the first sled ride the dogs had to track themselves about 3km in about 40cm deep snow. They all worked fantastically well. I only went with our bitches because several of them are in heat so the male dogs had to stay home. 

When I drove yesterday the surface of the snow was frozen so both sled and dogs got through much easier. Unfortunately the track has been largely trampled by moose which makes it a bit difficult to navigate but the dogs were good at avoiding the deep tracks left by the moose.

Today we went to Brattforsheden where Håkan skied on the Molkom ski club track while Freya and I went to the airfield where it is allowed to have dogs in the track. There were heavy grey clouds hanging over the field, the wind was light and some snow fell. I skied behind Freya who happily trotted for a few kilometers. 

___________________________________________________________________________________

I går körde jag släde för andra gången i år. Jag kör på en skogsbilväg där någon körde med bil innan sista snön kom, i alla fall delvis, hela sträckan är inte körd med bil så  första slädturen fick fick hundarna spåra själva ca 3km i ca 40cm djup snö. De jobbade fantastiskt bra allihop. Jag körde  bara med våra tikar eftersom flera av dem löper så hanhundarna fick snällt stanna hemma. När jag körde igår var det skare så både släde och hundar tog sig fram betydligt lättare. Tyvärr har spåret till stor del blivit upptrampat av älgar vilket gör det lite svårnavigerat men hundarna var duktiga på att undvika då djupa spåren efter älgarna.

Idag har vi varit till Brattforsheden där Håkan åkte skidor på Molkoms skidklubbs spår medan jag och Freya åkte till flygfältet där det är tillåtet att ha hund i spåret. Det hängde grå tunga moln över fältet, blåste snålt och det kom ner lite snö. Jag åkte skidor bakom Freya som glatt travade på några kilometer. 

                     First time sledding this year the dogs had to brake trail

Yesterday the surface of the snow was frozen

Heavy grey clouds hung over the field

Freya was satisfied after the run

Moose track

Mating/Parning

 Mating16:th of January 2026

If you are interested in buying a puppy from us you can contact us to be put on a waitinglist.

More information under "Puppies"

__________________________________________________________________

Parning den 16:de januari 2026

e. pdp White Unicorn´s Habanero aka Umiak 

u. Bielkersmils Honya of Karelin aka Honya

Du hittar mer information under fliken "Puppies"

Om du är intresserad av att köpa en valp av oss är du välkommen att höra av dig för att bli uppskriven på väntelista.